Boken.

Min sammanfattning av boken.

Denna bok har fått mig att tänka till några gånger. Sitter och tänker på stackars Hanna, och att detta mycket väl kunde vara verklighet.
I denna bok så var det lite hopp mellan att hon satt på behandling och var runt 18 år kanske, förstod inte riktigt dedär; och mellan hon gick i skolan och var runt 10-11 år. Det blev lite rörigt i början, men sedan kom man in i det, och båda var bra på sina egna sätt. Dom sidorna som hon satt på behandlingen var kursiverade, och handlade mest om hennes egna tankar.
Hanna var en mycket sorglig person. I början hade hon ju Karin så då var hennes bästa vän. Men dagen kom då hon struntade i Hanna oc börjar umgås med de "populära" och då började Hanna bli mobbad.
Hanna var sjuk i en vecka och kom inte till skolan. Och då en dag kom Sofia, som förut hade varit populärast men som inte var de längre, och gav henne ett inbjudningskort till en fest. Hanna tänkte att hon kunde gå dit en stund, för att sedan gå hem, tänkte att de inte skulle vara något speciellt. Men den dagen på festen, så började helt plötsligt alla de snygga o populära killarna bjuda upp henne en efter en. Hon tänkte att dom kanske hade tänkt om och att hon skulle få sin chans nu. Och senare på kvällen fick hon en lapp där de stod att Olle, den populäraste, ville ha chans på Hanna. Och sa ja. Senare på kvällen när Hanna och Olle dansde, började han taffsa och ta på hennes bröst vilket Hanna inte kände sig bekväm med. Olle började skrika "Usch du är ju helt platt! Dig kan man ju inte vara ihop med!". Och Hanna fick nog och sprang hem.
Detta blev jag arg över, att vissa folk går så mycket på utseendet.
Man märker somsagt att Hanna inte mår bra, och att hon saknar sin farfar riktigt mycket. Han verkade vara en mycket speciell person för henne.
Det slutar iallafall med att Hanna kommer ut från behandlingen och får komma hem, kanske även försöka börja ett nytt liv, skaffa vänner, kanske tillochmed komma nära och få uppleva bra saker. Bara hon tror lite mer på sig själv.

Boken är klart godkänd, bara att den var seg att komma in i. Men efter ett tag gick de.
Man fick några tankeställare då och då när man läste denna bok.
Författaren har lyckats bra med att beskriva hur hon känner och förklarar bra. Det är ett plus för då kan man enklare se saker framför sig, och nästan bygga upp personen som man läser om.

Nu ska jag börja läsa en annan bok, ännu vet jag inte vilken men återkommer med de.

Tro på sig själv
"Man måste tänka framgång, innan man kan uppleva den.
Man får precis så stor framgång som man väntar sig.
Om man inte tror att man kan klara av saker och ting,
hur ska då andra kunna tro det?
Du måste alltså våga framhärda i att tro på
din egen förmåga att kunna klara av saker.
När du sedan får en bekräftelse på att du kan,
får du en positiv bild av dig själv."

Hanna i boken verkar inte tro så mycket på sig själv. Hon verkar heller inte trygg i sig själv. Hon tror hon inte är något. Fast även så försöker hon inte. Hon tror inte att hon klarar de, även fast hon vill de så starkt. Hon vill passa in som alla andra. Och allt detta blir förmycket. Hanna mår inte bra.

Tomma skal
Bröst och fejs och sånna grejer är det enda killar ser i tjejer.
Alla killars ideal.
Bara vackra tomma skal.

Även denna passar bra in i boken eftersom det ända killarna tänker på i denna bok är just bröst och utseendet. Vilket är fel. Det handlar ju även om insidan, den är så viktig. Och dessa "populära" tjejer i Hannas klass som har bröst och sminkar sig, har ingen bra personlighet. Dem mobbar andra, speciellt Hanna som inte utvecklats, och mobbar antagligen för att känna sig bättre själv. Det här kan jag känna igen, och de är sådant som absolut händer i verkligheten. Vilket inte är kul att änns tänka på.

Föräldrarna.

Jag tycker boken fortfarande är seg, och har inte kunnat komma in på bloggen, därav inga inlägg. Men här kommer ett!

Föräldrarna i boken märks inte av så speciellt mycket. Jag tycker Hanna för det mesta umgås med sin farfar som hon verkar känna sig trygg hos och så. Av båda föräldrarna märker man isfåfall av Hannas mamma mest. Hon bryr sig såklart om Hanna och verkar själv vara lite dyster, som att de är något.
Men såklart blir hennes föräldrar oroliga när dom märker att Hanna inte mår bra. Men de borde ju vilken förälder som helst bli.

Ska försöka uppdatera mig mer.